9. Min tro

Dagens sanning är Min tro.

*kliar mig i huvudet*

Jag är döpt, konfirmerad och medlem i svenska kyrkan, så jag räknas som kristen.

Jag kanske mest konfirmerade mig för mormor och mammas skull, och för att mina systrar hade gjort det.

Religion är ett intressant ämne.

Det som gör mig ledsen är alla dumheter som görs och att man utropar att det sker i Guds namn/för religionen.

Det tror jag är dumhet.

Jag tror att det mest handlar om just dumhet och missförstånd.

Jag pratar gärna religion och lär mig gärna om andra religioner och deras högtider.

Men jag är nog själv kristen, eftersom jag är döpt och konfirmerad.

Jag vet inte hur jag ställer mig till Gud och Bibeln, Jesus och alltet...

Men jag tror på en högre makt.

Och jag älskar kyrkor, jag ÄLSKAR dem!

Det är så mäktigt att besöka kyrkor och bara andas.

Lukten av kyrkan och att insvepa konsten.

Historian och tiden.

Det gillar jag.

Sen har jag läst en bok som jag tidigare recenserat, (under kategori bok), som heter "Den väntade" som vände och svängde runt uppfattningarna man har lärt sig om kristendom.

Den väckte mycket tankar och jag kom att tänka på den nu igen när denna fråga kom upp.

Jag gillade dessutom denna kommentar

"Historia är inte det som hänt utan det som någon skrivit ned"
(baksidan av bok plus i den på flera ställen)

Den frasen gör att jag tänker att religion är just det som nedtecknats, men det andra då?

Och om man skulle se det ur en annan synvinkel?

Blev någon klokare då det gäller min tro?

Jag är inte säker att jag själv blev det...