Så har vi varit föräldrar i en månad + nu.
Fortfarande kan din mamma bli alldeles tårögd när du ser in i hennes ögon eller då du är jätteledsen.
Du har lett mot din pappa och du snackar litegrann, nu har du fått ljusare och mera hår och vi har sett en härlig skrattgrop!
Du tittar dig mycket omkring, faster blicken på humlan vid skötbordet, där du även gillar ena väggen.
I vardagsrummet gillar du tavlan med stigen ner till vattnet:-)
Men allt är inte bara underbart,
oron över din vikt finns alltid där då amningen inte fungerar optimalt och att du gick ner så mycket i början... Nu går du förvisso upp och barnsköterskan säger att jag ska försöka släppa det,men det är lättare sagt än gjort...
Du gillar inte att åka vagn eller att ligga själv och vill helst vara på mig hela tiden, vilket är mysigt men väldigt begränsande.
På kvällarna verkar du få så ont i magen, och även om det värker i öronen av allt ditt skrik så värker det mest i hjärtat att vi inte kan hjälpa dig.
Din mamma hon är ganska känslig hon;-)
Igår när du blev hela en månad hade pappa fullt sjå (mammas idéer)med att göra ett fotavtryck i gips, jag undrar så hur det ska bli för lådan med hand och fotavtryck kitet som jag köpte på Panduro var nog tänkt för större barn och inte alls roligt eller bra:-(
Men vi vill föreviga dina söta små fötter och händer så vi ska nog hitta ett annat sätt och försöka igen snart;-)
Det händer så mycket hela tiden och jag har säkert missat massor, men lite här jag fått ner i skrift nu:-)
Stort Grattis till vår älskade skrutta, tänk att du redan varit hos oss och förgyllt våra liv i en månad!!!<3
