2. Min första kärlek

Först och främst, det är flera som hittat samma 30dagars sanning utamaning, det tycker jag är kul! =O)

Ja, kär har jag faktiskt varit flera gånger i mitt liv.

Olika djupt och ytligt.

Jag önskar jag kunde säga att sambon var min första kärlek, för han är det finaste jag har och den starkaste kärlek jag känt.

Men när jag upplevde min första kärlek visste jag bara att Stockholm var stort och vår huvudstad.

Jag var mellan tolv och tretton och kunde inte förstå att min kärlek var besvarad.

Han hette David och var lillebror till min storasysters kille.

Vi var väldigt olika men åh vad jag älskade honom, ni vet så som bara man kan älska någon när man är 13.

Vi var mest hemma hos de och med ett helt gäng som alltid hängde där.

Jag var så lycklig (enligt minne och dagbok) men även så osäker.

Osäkerheten och svartsjukan fanns alltid där, för hur kunde han vara tillsammans med mig?

(enligt minne och dagbok)

Så tog det slut och mitt hjärta gick i tusen, tusen bitar.

Jag var så olycklig och bara grät, hela tiden.

Köpte en tröja i hans favoritfärg som jag använde flitigt och lyssnade på deppmusik.

Ännu värre var det ju sen att min dåvarande bästa kompis strulade med honom och ljög för mig om det och sen fick jag reda på det...

Det blev ännu mera deppmusik och tårar..

Livet, skulle ALDRIG bli bra igen...

Nu sitter jag med ett fånigt leende och skrattar lite.

Jag minns SÅ väl hur det kändes och nu tänker jag bara att HUR kunde jag tro att det inte skulle bli bra?

Och att jag ALDRIG skulle älska någon annan. *skrattar*

Men jag ska erkänna,

att när jag sett honom idag,väldigt sällan men så har det ändå stungit till lite i den delen av mitt 13-åriga hjärta som finns hos mig.

Ja, det var nog sanningen om min första kärlek.