Det är bara första dagen och flera timmar, så jag ska sitta mera innan veckan är slut och försöka få ihop det hela så det inte är som nu; bara ett virrvarr och refererat till "bla bla" eftersom jag blandar ihop lite vem som sagt vad och bara vet att jag läst det, men inte var *skrattar*
Dessvärre så har jag knappt tre sidor. 9+3= inte ens nära trettio.
Men ingenting att stressa sönder över just nu i skrivande ögonblick.
Tänker fortsätta med min att göra ingenting paus och sen efter kursen ikväll faktiskt ta tag i skrivandet igen.
En timme iallafall.
Sen ska vi se ifall fina S kunde träffas imorgon så att det får bli lite julklappsfix och efter det tillbaka till tangenterna.
Jag pendlar mellan, jag fixar det här och det kommer skita sig. Hela tiden och det är stressigt, slitigt och bara *bah*
Dessutom har jag kaikat ihop helt, den som skulle se mitt matintag de senaste veckorna skulle bryta ihop.
Men just nu har jag inte tid och lust att ta tag i det hela.
Allt överätande, småätandet, speciellt choklad och fikabröd som smygit sig ner har dessvärre givit mig massa blemmor i hela ansiktet och ett par på halsen. Men de ser inte riktigt ut som vanliga blemmor fast jag antar att dem är det...
Det kan iofs vara lite av kroppens protest mot att jag inte sover som jag ska och stressen också...eller? Det är just det att de inte ser ut som vanliga "ost och choklad finnar"...
Fulast och jobbigast just nu är den nära munnen som exploderat och gör ont hela tiden...
Sicka problem va?
MEN det jag tänkt skriva egentligen, var att jag häromdagen kikade in i utkast på mobilen och såg till min fasa ett eget meddelande till mig själv ligga sparande där:
"Stadsloppet i Sherwood nästa år med morbror"
NÄR LOVADE JAG DET DÄR?
Jodå, sist när vi var ute med min släkt i Sherwood, då vi åt gott och firade att jag fått jobb.
Då hade jag tydligen knäckt denna brighta idée!
Och för att jag INTE skulle glömma bort det, eftersom jag har guldfiskminne och kanske hade tagit ett glas eller två så att säga så skrev jag upp det i telefonen...
bah!
Jag har sprungit loppet ett år, det är på nästan 6,5km och det var SÅ JÄ*LA jobbigt!!!
Och jag fick träna hur länge som helst inför det, för jag tänkte BANNE mig INTE gå något...
Varför skulle jag säga något sådant?
Min fina sambo menade på att kanske min morbror inte minns det hela, för även han hade tagit ett glas eller två så att säga.
Men jag menar att om jag nu till och med skrev UPP det i telefonen och har sagt det så, yes.
Men just nu har jag inte tid och lust att ta tag i det hela.
Allt överätande, småätandet, speciellt choklad och fikabröd som smygit sig ner har dessvärre givit mig massa blemmor i hela ansiktet och ett par på halsen. Men de ser inte riktigt ut som vanliga blemmor fast jag antar att dem är det...
Det kan iofs vara lite av kroppens protest mot att jag inte sover som jag ska och stressen också...eller? Det är just det att de inte ser ut som vanliga "ost och choklad finnar"...
Fulast och jobbigast just nu är den nära munnen som exploderat och gör ont hela tiden...
Sicka problem va?
MEN det jag tänkt skriva egentligen, var att jag häromdagen kikade in i utkast på mobilen och såg till min fasa ett eget meddelande till mig själv ligga sparande där:
"Stadsloppet i Sherwood nästa år med morbror"
NÄR LOVADE JAG DET DÄR?
Jodå, sist när vi var ute med min släkt i Sherwood, då vi åt gott och firade att jag fått jobb.
Då hade jag tydligen knäckt denna brighta idée!
Och för att jag INTE skulle glömma bort det, eftersom jag har guldfiskminne och kanske hade tagit ett glas eller två så att säga så skrev jag upp det i telefonen...
bah!
Jag har sprungit loppet ett år, det är på nästan 6,5km och det var SÅ JÄ*LA jobbigt!!!
Och jag fick träna hur länge som helst inför det, för jag tänkte BANNE mig INTE gå något...
Varför skulle jag säga något sådant?
Min fina sambo menade på att kanske min morbror inte minns det hela, för även han hade tagit ett glas eller två så att säga.
Men jag menar att om jag nu till och med skrev UPP det i telefonen och har sagt det så, yes.
Jag ska springa det alltså, igen, fast jag sagt att jag inte skulle det.
Men det känns som ett bra beslut =O)
Och kanske får det mig att skärpa mig med träningen i vår igen.
Sambon sa att om jag ska springa det igen, så följer han med och gör det han också.
Han är för fin han, min andra halva =O)
Fast att springa med honom, det är ingen höjdare- han är så snabb att det brukar sluta med att jag mår väldigt illa då jag hållt samma tempo med honom i spåret och det är bara på knappt 3km*skrattar*
Men det känns som ett bra beslut =O)
Och kanske får det mig att skärpa mig med träningen i vår igen.
Sambon sa att om jag ska springa det igen, så följer han med och gör det han också.
Han är för fin han, min andra halva =O)
Fast att springa med honom, det är ingen höjdare- han är så snabb att det brukar sluta med att jag mår väldigt illa då jag hållt samma tempo med honom i spåret och det är bara på knappt 3km*skrattar*
Iallafall Sherwood vänner, vi ska väl försöka bilda ett lag till loppet,
så fundera om DU vill vara med i loppet 2010?
Du får vara rädd om dig, inte slarva förmycket med mat och sömn det blir inte riktigt bra då.
SvaraRaderaNä, nått lopp springer jag inte, det är så att säga inget sånt spring i mina ben :) Men heja dig som orkar.