Det känns lite tråkigt, men så är det, och vem vet, kanske hittar jag någon ny sen?
Jag klev upp vid nio idag och konstaterar att
1. Min handledare har nu inte svarat på tre arbetsdagar och 4 timmar
2. Det är fullt snökaos utanför fönstret, och då är det bra härligt att vara inomhus.
Jag konstaterar även att jag nog inte kommer åka och köpa julklappar idag utan att det får nog vänta tills imorgon...
Men jag måste ut med julkorten så ut blir det nog idag *rynkar näsan motvilligt*
Ska titta igenom min uppsats för sista gången, ändra lite men sen får den vara färdig.
Jag kan inte göra något eller mer när jag inte får något svar från min handledare...
Så idag kanske jag ska baka pepparkakor och ta itu med disken, det tycker jag låter väldigt härligt om jag får säga det själv! =O)
Men nu, dag 30 - Ett sista ögonblick.
Jag har arbetat mina tre senaste somrar som ledare på kollo med ungdomar och unga vuxna som har utvecklingsstörning. ETT av de bästa jobben någonsin!
Det var en kväll när vi i personalen slutat jobba och vi bestämde att gå ner och ta ett kvällsdopp.
Det var riktigt kallt i vattnet och sen bestämde vi oss för att gå till hopptornet.
Jag hade faktiskt hoppat från trean tidigare på dagen, och darrat som en idiot!
Höjder är en av mina största rädslor.
Men jag antog då en utmaning från en av de fina ungdomarna, jises vad rädd jag var och tid tog det, men hoppade gjorde jag.
Nu pratade vi ihop oss i ledargänget att vi skulle ta femman.
En av killarna, ledare "kalmar", var först ut -inga problem.
Ledare D var efter och han klättrade upp och blev stående med liknande fras "Fy f*n va högt det är"
Då klättrade ledare K upp och hon instämde med ledare D och blev stående där.
Jag tittade på ledare E som skrattade -no way sa hon, jag stannar på marken.
Nu kom ledare "Kalmar"upp ur vattnet.
Han utmanade mig och jag började klättra upp för stegen.
Jag kom halvvägs när jag bara FRÖS fast och skakade.
"Fortsätt Li, du är snart uppe"
jag började sakta klättra lite till och inser, att jag kommer aldrig våga ta mig ner för den stegen igen..
"När du kommer upp, så spring bara och hoppa, stanna inte och tänk"
Jag springer, förbi Ledare D och K som står där och skriker.
Gör säkert ett tjusigt plask när jag slår igenom ytan och sen kommer jag upp igen.
TÄNK att jag verkligen hoppade från ett hopptorn på fem meter!
En vacker sommarkväll, ett sista ögonblick från min tid som kolloledare.
Märkligt att skriva om sommaren när snön härjar utanför fönstret så vacker den med,
men det var det sista ögonblicket jag kom att tänka på och bjuda på.
Hoppas DU har en FANTASTISK fin torsdag!
Och DU, nu är det bara 8dagar kvar till jul!
Va dåligt att dom inte hör av sig, hoppas att det löser sig.
SvaraRadera