Jag är ganska känslig och det händer nog ganska ofta att det rinner över hos mig...
Jag gråter nästan alltid till Biggest loser. Kanske för att jag kan identifiera mig med dem...
Jag grät på Teneriffa när delfinerna kom och simmade vid båten, då de spräckte vattenytan...
Jag gråter och har ofta gråtit under min lärarutbildning, av stress och ångest.
Jag grät när jag pratade med min kollega om att jag måste sluta på mitt fantastiska extra jobb...
Jag gråter när jag bråkar med min sambo eller med mina systrar.
Jag grät massor i kyrkan på min fina vän Turkas bröllop, för hon var så VACKER.
Jag gråter till filmer, extreme homemakeover och ibland när jag ser hemska nyheter...
Jag gråter även ibland när jag läser böcker...
Jag gråter även när jag blir övertrött men inte har förstånd att gå och lägga mig...
Nu verkar det nästan som att jag inte gör annat än att gråta ;O)
Men både av glädje och sorg kan det bli mycket känslor i mig som svämmar över i ögonen.
Jag tror att alla behöver gråta och jag är precis likadan om inte värre nu med alla hormoner i min kropp :)
SvaraRadera