fredag 30 oktober 2009

ett,två och tre knän

Jag har idag beslutat att avbryta boot camp.
Jag bryter när det är två dagar kvar, tråkigt kanske, men jag har idag ätit av pajen i frysen (som är alldeles för mycket points för att passa in i budgeten) och ätit godis och inte gått mina steg -och jag kommer inte kunna gå dem heller (berättar snart) och så vet jag att imorgon är det fest på flera olika sätt så då blir det inte heller något boot camp.
men jag är nöjd och jag tycker jag har kämpat bra :)

utvärdering av mitt boot camp
mest stolt är jag att jag verkligen kämpat för att hålla punkterna, då det gäller motion och steg
minst stolt är jag över att det "inte blev så mycket" nedgång när jag ansträngt mig EXTRA gällande steg och motion

så, varför det inte blir fler steg idag?
jo, jag har jobbat hela veckan och jag älskar mitt jobb enormt och bara öser ur mig av min energi och glädje, jag har VÄRLDENS bästa jobb.
Men, det var ju inte det jag skulle skriva om...
Jag har jobbat hela veckan och jag är rätt trött när jag åker hem från jobbet ikväll.
Har en tung väska och det är mörkt ute.
Kliver av på hållplatsen, går upp för första stentrappan, som leder från hållplatsen till gatan jag bor på. Kommer till andra stentrappan och TJO gör en graciös dykning framleddes.
Jag skrapar händerna (inte så det blöder, men eftersom jag är ett riktigt KLANTARSEL så har huden där antagligen blivit härdad) och båda knäna tar i asfalten ovan trappsteget.
"Aj som fan" säger jag och känner tårarna.
Reser mig, går tillbaka ner och hämtar väskan som givitvis rullat ner igen.
Känner att något inte stämmer med knät och tänker att det är sååå jä*la onödigt att ramla...Vuxna människa för GUDSSKULL!!!
Väl hemma gråter jag när min sambo möter mig med ett leende.
Drar upp byxbenen och tadda!
Höger knä, är två stycken!
"Ska det se ut såhär?" säger jag
"Nej" säger sambon och hämtar majs i frysen.
Spenderar hemkomsten med majs på benet (alltså för att kyla ned det).
Svullnaden och det röda går ner. Blir arg och grinig och är hungrig...
Pajen var stenhård och tog jättelång tid och jag är bara så trött så jag kan tänka mig att citron skulle framstå som söt i jämförande med mitt humör.
Låter illa och surar.
Sambon fixar pajen till mig medan jag äter mer godis och fortsätter sura.
Jag ber om ursäkt till honom, för jag hatar att vara så otrevlig och surig...
Snart åker sambon iaf iväg på äventyr över helgen
Jag är glad att du orkar med mig älskling

Så nu har jag ätit och tänkte försöka att inte äta alldeles för tok mycket godis mer...
är så sjukt trött bara...
och knät?
well, svullnaden är borta men en liten konstig bula är kvar och det kommer nog bli en fin lilablå färg. Och det gör så ont!!

inte en så bra fredag.
Men då kan lördagen bara bli bättre ;)

Trevlig helg mina läsare och gå försiktigt;)

1 kommentar:

  1. Men lilla vän, du får va försiktig... Du har kämpat på grymt bra, bäst av oss alla!!! Och jag vet frustrationen när man tycker man anstränger sig extra o det händer nada, men alltid gör det nån nytta - bättre flås, friskare hjärta & sinne av alla promenader osv. Njut du nu av att det är helg, ät godis om du vill o sköt om dig lilla lila knä.
    Och se till att ha 3 riktigt bra veckor nu när jag är borta!!
    Stor kram!

    SvaraRadera