Däremot trotsade jag regnet idag och åkte till simhallen där jag simmare en kilometer.
Efter simmandet var det bara att traska hemåt i regnet, för det skulle dröja innan en buss kom och då skulle jag likväl hinna hem på den tiden jag skulle behöva vänta.
Konstaterar igen att jag älskar regnjackan, man blir helt enkelt inte blöt trots regnets ihärdiga försök! =O)
Konstaterar också att det var riktigt jobbigt att gå hem, jag blev nog tröttare av att simma än jag trodde.
Väl hemma har jag diskat en omgång och gjort lite lunch,
snart ska jag in i köket igen, för att diska omgång nummer två och göra lite sen lunch till sambon som snart kommer hem.
Ska bli skönt att han kommer hem så han får lyssna lite på mitt gnäll.
Dessutom kan jag då sova lugnt när jag slipper vara ensam.
Det är jättetöntigt, men jag har verkligen en panik i kroppen av att vara ensam i hus/lägenhet när jag ska sova.
Jag ser så mycket saker i mörkret...
Igår var jag HELT säker på att någon stod och tittade på mig i hallen.
Jag tände lampan och självklart var det ju inte någon i hallen.
Men jag hade ändå hjärtat som slog i 100knyck och visste inte om jag skulle sova med lampan tänd istället.
Samma princip var det då jag gick in i sovrummet, jag stängde nämligen dörren helt men fick sen panik över att jag hade stängt den, för då visste jag ju inte om någon skulle stå på andra sidan.
JAG VET!
Jag vet, det är ju så löjligt -vi bor högst upp och jag låste dörren direkt när jag kom in i lägenheten...
Jag har inga problem att vara ensam i lägenheten när jag är vaken, tittar på teven, läser, diskar ja eller vad som.
Men det är när jag ska sova.
Det är läskigt helt enkelt och jag skrämmer upp mig själv.
Men jag var verkligen säker på att någon stod i hallen och tittade på mig.
Jag såg konturerna av någon som bara stod och tittade på mig.
Jag tror att jag behöver öva på att sova själv helt enkelt.
Hur kom jag in på det här?
Well och cykelställ, nu ska jag ut i köket en sväng iaf =O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar