onsdag 20 juni 2012

v27, såhär är det

Ja, nu är vi redan i vecka 27.TÄNK att DU kommer till oss om 13veckor, det känns ofattbart och overkligt.
Längtan efter dig växer lika mycket som min mage *ler*
Enligt appen så väger du nu ca 875gr och är ca 36cm lång.
Jag själv väger 83,6 (totalt +7kg sen invägningen)

Denna vecka bjuder jag inte på en bild av oss, för jag orkar inte.
Vecka 27 kommer att minnas som veckan då jag inte hade energi och inte gjorde något.
Jag har varit så trött, helt slut. Att ligga på soffan och titta på teven har till och med det varit en ansträngning, har inte orkat ta tag i något, varken hem eller mig själv. =(
Och så har jag haft mycket ont.

Idag har jag haft värsta dagen på länge.

Jag drabbades av yrsel tidigare idag på morgonen och var tvungen att lägga mig på golvet inne på toaletten. Golvet var snorkallt så jag tog mig ut till soffan där jag gråtfärdig la mig med ringande i öronen och illamående som inte var av denna värld.
Bullade upp kuddar under fötterna och försökte ta lugna andetag,
DU vårt lilla troll du grejade för fullt och hade nog inte koll på att din mamma inte riktigt var som hon skulle...
Det tog tid men tillsist började surret i öronen att avta och jag kunde lägga mig på sidan (den vänstra är bästa sidan) och sen blev jag fast framför teven....
Jag tittar alldeles för mycket på teve, men tro mig idag hade jag inte mycket alternativ!Hade ångest om jag skulle våga mig iväg till affären och iväg att köpa lunch, men bestämde mig sen att frisk luft verkligen behövdes.
Det var en pärs men vi klarade oss dit och hem, och vi var SÅ hungriga (lunchen blev ju klockan 14.00!)
Efter detta äventyr så blev dagen ändå bättre och jag orkade både diska, göra mat och städa den UBER smutsiga spisen =)

Hela natten och hela dagen har du grejat, jag kan inte kommaihåg att du någonsin varit så här mycket aktiv och jag ser dig nog där du trycker och fipplar, vårt fina lilla mirakel =)
Mest spännande i dina rörelser är att du nu verkar ha kommit på att du kan röra dig "längre upp" och jag blir väldigt förvånad när det bonkar till högt ovanför naveln =)

Du fortsätter att gilla musik och blir lite extra "glad" (?) när vi spelar för dig eller när någon sjunger.
Din pappa envisas med att spela "Å vi är AIK" och jag försöker väga upp den sången med en jättefin låt med Mojje, "var ligger landet där man böjer bananerna".
Vi är på jakt efter en speldosa så att vi ska börja spela för dig och som du sen kan ha, för jag har läst och hört att DU kanske kommer att känna igen samma musik när du kommer.

Vi var även till barnmorskan förra veckan och där mätte hon magen, den är 25cm och hamnade mitt på någon kurva som tydligen ska visa om man är där man ska, någon slags norm kanske?
Alla värden såg bra ut sa hon och HÖR O HÄPNA, jag behöver inte äta extra järn!
Sen kom en maskin för att lyssna på ditt hjärta.
Hon hade klet på min mage och sen så höll hon en smal del mot magen.
Det lät fruktansvärt illa och sprakade massor, men så hörde man också ett hjärta som slog så snabbt, snabbt, snabbt.
Jag gillade inte att barnmorskan såg så intensiv och bekymrad ut, men efter en evighet så sa hon att det lät bra och att du hade 148. Som den lilla du är ska du vara mellan 110-150, men det är ingen fara om du skulle komma upp i 160 heller.
SÅ bokade vi in träffar över sommaren, men tyvärr ska vår barnmorska (som vi träffat flest gånger) ha semester och vi kommer inte träffa henne igen förrän i vecka 36. (fast hon är ju självklart värd semester hon också =) 
Så nästa gång får vi träffa en ny igen, men det går nog bra =)

Det är nu 90dagar kvar och vi kan inte sluta längta efter dig <3

3 kommentarer:

  1. Åh spännande med ultraljud!! :) Måste vara en speciell känsla att höra det hjärtljudet som kommer från lillen.
    Usch då, va jobbigt att du får sånt yrsel, starkt jobbat att du lyckades ta dig fram och tillbaka till affären.

    90 dagar...3 månader....kommer flyga förbi!

    SvaraRadera
  2. MMmmmmmmilkshake! Kaffe/milshake kanske jag ska testa imån!? Där gav du mig en idee!

    Haha nä den kommentaren säger jag varje gång jag ser ett kort på lille-Enzo...kunde verkligen inte se hur han växte när jag såg han varje dag men när jag ser kort förstår jag hur liten han var!

    SvaraRadera
  3. Ojoj, du verkar ha en tuff period. Så himla tur att det är något fantastiskt som väntar iallafall :)
    Hoppas det blir bättre! Om inte annat blir det väl superbättre när nio månader är över.
    Kram
    /Annan

    SvaraRadera