Jobbigaste dagen i mitt liv

I onsdags var det den jobbigaste dagen i mitt liv.
Jag väljer att skriva om det, för jag tänker att kanske kan det vara så att någon annan råkar ut för samma sak och googlar (som jag själv) för att få reda på mer och kanske kan det lugna den som hittar hit... Jag hittade nämligen INGENTING som lugnade mig...

På tisdagen hade jag en liten blödning på kvällen.
Som ni vet är jag gravid, och jag blev väldigt ledsen.
Sambon, som är bäst i världen, försökte lugna och trösta -vi bestämde att jag skulle ringa barnmorskan på onsdagen.
Tisdagnatt och jag får kraftig blödning.
Jag får även panik.
Jag känner en så stor sorg -ingenstans, INGENSTANS har jag läst att blödningar är något som händer då man är gravid.
Så jag förväntar mig det värsta.
Sover dåligt.
Ringer barnmorskan... Telefontid 8.00-16.00
Men det är bara en mekaniskröst som säger att de har dessa telefontider.

8.20 ställs jag i telefonkö och kommer sen fram tjugo minuter senare.
Ni kan tänka er i vilket tillstånd jag är!
Barnmorskan är lugn och trevlig och säger åt mig att åka till något som kallas gynakuten.
Jag ringer till de, för jag vet ju inte hur det fungerar riktigt och där är det en vänlig själ som säger hon med att jag ska komma in.
Resan tar en halvtimme.
Vänta på inskrivning tar en halvtimme.
Jag får en brits som jag dränker i min sorg.
Snälla sköterskor tittar till mig, tar prover och säger att det kan dröja ett tag.
Jag hamnar på en lista, men om det kommer mer akuta fall så åker man ner.
Jag börjar fundera om det är helt kört eftersom jag aldrig får träffa en doktor...

5h senare kommer jag in till en läkare.
Det blir gynundersökning, hon känner på livmodern och ser lite fundersam ut.
Hon säger att hon inte vet var blödningen kommer ifrån, det kan komma från ett brustet kärl och sen är det så ATT 25% AV ALLA KVINNOR BLÖDER I SIN TIDIGA GRAVIDITET!!!
Hon gör även ett vaginalt ultraljud.
Och DÄR HAR VI VÅRT MIRAKEL!!!

Hur töntigt som helst, så sitter jag och gråter när jag skriver detta också.
Den ångesten och oron, sorgen som jag hade önskar jag inte ens min värsta fiende!!!

Det visar sig att vårt lilla mirakel är det fullt ös på, hon har svårt att mäta "den" och jag ser ett huvud, jag ser en HAND så tydlig som "vinkar".
Läkaren säger att allt ser bra ut!
Hon säger också att hon misstänker att vi är längre fram i graviditeten än vad jag fått veta tidigare, men det är svårt att säga eftersom den inte vill vara still men hon såg iaf att det minst var 13+5 (alltså 2dagar extra)

Jag får vårt första foto på vårt barn, vårt mirakel.

Jag väljer att dela med mig detta, ifall att DU googlar och som mig inte fått veta någonstans att en blödning i graviditeten kan vara helt NATURLIG och helt ofarlig.
Jag väljer att dela med mig av detta och råder dig att ta djupa andetag och kontakta din barnmorska som ger dig råd hur du tar dig vidare, att DU kollar upp det.

Och av hela mitt hjärta önskar jag att om du råkar ut för detta, att du får samma positiva besked som mig.