Hönsmamman

Ja,så är det hönsmamman...
Just nu har ju min fina skatt bestämt sig för att mer eller mindre sluta äta!!!
Kamp varje gång och jag blir så orolig...

Hon har ju aldrig sagt till eller visat direkt när hon är hungrig och inte haft något vidare intresse för mat heller, det blev väldigt tydligt på förskolan där de andra barnen mosar in mat å ber om mer medan vår grejoman vrider å vänder på varje riskorn:-)

Alla barn är olika och de går i perioder säger alla till mig, men eftersom vikten hos henne och amningen strulade i början så är det väl den gamla oron som gnager.

Ja,jag är en hönsmammma:-D

Idag (vi har ju sportlov) så gjorde jag iaf plättar till lunch å hon åt fem stycken!!!
Så lite lättare känns det i oron och 1-0 till mamma:-D

Hoppas ni har en bra fredag<3

Snödroppar

En bild på snödroppar som finns utanför vår dörr, de har funnits ganska länge så visst känns det som att det är vår:-)

Jag har börjat på inlägg efter inlägg, men det blir aldrig färdigskrivna, bara påbörjade för sen kommer saker emellan.
Fast jag vill ju skriva, dokumentera tankarna och känslorna kring min finaste dotter och för att rensa tankarna...

Det skulle behövas vårstädas i huvudet för det är mycket nu och jag tror städandet skulle kunna bidra till mer energi.

Just nu känner jag mig ganska orkeslös och har lite huvudvärk, men imorgon blir det bättre,då laddar  jag om
-jag har förberett kladdkritor och lovat grejomanen att vi ska till lekparken.

Bara tanken gör mig varm i hjärtat:-D hoppas du har en fin onsdag<3

Eloge!!!!

En eloge till all förskolpersonal som tar emot ledsna barn å som efter lite tröst får de glada igen då de separers från sina föräldrar på morgonen.

Den största elogen vill jag ge, även om den blir anonym, till mitt barns fantastiska pedagog som ringde mig nu (och även gjort det förr)bara för att tala om att det ledsna gick snabbt över å så blev min dyrbara skatt glad å har det bra.
Om du visste hur mycket det samtalet betyder!!!!!!

Nu ska jag iväg på äventyr;-)

Inte som det va tänkt

Tjejhelgen började med att jag fick ställa in då min finaste drabbats av magsjukan som går på förskolan...
Jag hade verkligen inte samvete att åka iväg och så här i efterhand får jag nog vara glad för det, för även jag har fått magsjukan:-(
Jag har aldrig haft det tidigare å jag är helt slut, har sovit nästan ett halvt dygn och kunde inte äta alls igår...
Idag har det dock gått bättre så låt oss hoppas att det värsta gått över!!!
Somnar överallt och nu tänkte jag faktiskt snart gå och lägga mig..
Vi ska ha folk hit imorgon för att fixa möglet vi fått på vinden, sen får vi inte vara här på ett dygn. Sambon och dotter camperar hos farmor och farfar redan ikväll så jag är själv och det känns mycket konstigt...
Jag vet inte ens om jag sovit själv i huset någon gång...

Både viktväktarna och min positiva energi i förra inlägget ligger på is tills jag blir frisk;-)

Återkommer:-)

Lättare men ändå svårare

Det gick lättare att lämna på förskolan,men svårare ändå...
Hon blir så ledsen och innan dess är hon riktigt arg när man ska ta på henne overallen,helt omöjlig!!
Och då kommer mitt dåliga tålamod och sur mamman fram-som jag inte gillar!!!
Finns det något tips från er där ute?

Annars håller jag på att peppa mig själv igen, för på lördag ska jag iväg på tjejfest:-D
Vi ska bo på hotell och gå ut och dansa och bara hel umgås,jag längtar men får samtidigt lite dåligt samvete eftersom jag åker från grejomanen...
Löjlig?

Ja,sen är jag mellan jobb just nu.
Håller på att avsluta på en arbetsplats som totaltdränerat mig på energi och ska börja på en ny, förhoppningsvis hittar jag rätt där och blir den glada, fantasifulla pedagogen som jag vill vara!!!

Har kommit igång med träning och viktväktarna igen och försöker att hålla mig till läsk på helgen bara, är inne på vecka två men känner mig riktigt motiverad denna gång.
Känner mig glad och positiv även om jag är lite trött också.

Men just nu känns livet bra helt enkelt:-D

Sköt om er!!!

Hjälp så ont

Ja,hjälp så ont det gjorde att lämna min älskade grejoman på förskolan, att behöva gå ifrån sitt gråtande barn borde ingen behöva uppleva.
Jag grät inte så hon såg det,men hela vägen hem och jag är fortfarande jätte jätteledsen:-(

Finns det några mammor här ute som kan ge ett tröstande ord?!
För det gör så ont:-(

2014

Ja,tiden går och all vaken tid går åt till jobbet...
Jag sa upp mig höstas då jag till sist fick nog, det är en lång och ganska sorglig historia som jag inte tänker gå in på djupare utan låt oss bara säga att det här beslutet var och är bäst för mig!
Däremot blev jag omplacerad till mellanstadiet min uppsägningstid så jag håller på att gå in i väggen, jag har aldrig undervisat i grundskolan tidigare å har dessutom inte behörighet för mellanstadiet,så ni kan ju tänka er....
Men det är bara ett par veckor kvar tills jag börjar på nytt, ny arbetsplats och i de yngre åldrarna där jag hör hemma:-)

Så 2014 betyder nytt jobb:-)

2014 betyder lite renovering på huset, dessvärre störst del på underhåll då den långa regnperioden ställde till det med fukt...

2014 betydde också inskolning och förskola för min lilla,hur gick det till?!
Och det gör ont i mammahjärtat men hon verkar trivas och blir glad då vi säger att vi ska dit, men hon har däremot börjat krångla på nätterna igen...
Det ger sig nog, gäller bara att ha tålamod;-)

2014 är året när jag blir 30 och jag blev inspirerad av en tidning att skriva en "bucket list",när jag hittar den igen så återkommer jag;-)

Ja,låt oss börja 2014 med detta ganska långa inlägg så får vi se när tid och lust blir för nästa:-)