Vecka 29,såhär är det och så här ser vi ut:-)

Ja, så har  vi kommit  till vecka 29!
Du väger fortfarande ca 1kg + och är nu ca 39cm lång enligt appen i telefonen.
Själv väger  jag nu 84,7 (+8,1kg)

Vi var till barnmorskan i måndags och det blev de vanliga testerna, stick i finger, blodtryck, mäta magen, samtal och sen lyssna på ditt hjärta.
Vi hamnade igen PRECIS på kurvan och hon tycker vi sköter oss riktigt bra!
När hon skulle lyssna på ditt hjärta lyckades hon hitta det på en gång och det lät mycket bättre med den här maskinen än förra som hon hade.
Du ligger på 149-150.
Mitt blodtryck hade gått upp lite sen sist, men fortfarande är det ganska lågt sa hon.

Det börjar bli time att ringa och boka in mig och din pappa på kurser om förlossning och lite annat som man erbjuds =)

Du är mer och mer aktiv om både dagar och nätter, du är duktig på att ta spjärn och trycka ihop dig som en boll -magen VÄXER då sig riktigt BALLONGstor och det gör lite ont...
När jag varit för aktiv så får jag riktigt ont i ryggen dagen efter och blir inte så nyttig, då orkar jag ingenting utan blir mest liggande...
Promenaderna har blivit kortare och mer flåsiga, har insett att trappor är ett elakt påfund och det är samma sak med backar  =)
 Jag dricker väldigt mycket vatten och är riktigt, riktigt törstig hela tiden, vilket resulterar i att jag måste gå på toaletten väldigt väldigt ofta **hihi**
Den onda cirkeln =)

Värst är det när du hittar på och greja runt på nätterna och jag inte får sova, värme, hormoner och brist på sömn gör inte att man känner sig som en nyponros -MEN likväl är jag så himla glad över dig och det där med brist på sömn ska jag/vi vänja oss vid iallafall! =)
En annan egenhet som vi båda bidrar till, är att jag trycker ihop mina ben när jag sover, så hårt och antagligen länge att jag har SÅ ont när  jag vaknar, genom knäna och i höfterna "ilar" det...
Det kan också vara svårt att komma upp ur sängen när  kroppen "låst sig".

DU börjar  också "hälsa" på andra nu, igår  "hälsa du på" dina mostrar och din mormor,  du blir VÄLDIGT glad när man  klappar på magen och pratar med dig, men jag tror faktiskt DU blir gladast när  du hör din pappa -det skulle jag nog också bli, han är en riktigt, riktigt fin man<3

Längtan efter DIG är ENORM och nu är det 76dagar (hur kan det vara så många forftarande?!) kvar!