Hej bloggen

Idag börja jag med att säga "Grattis till alla ex-rökare" och även då till mig själv, det är tydligen internationella "ex-rökar" dagen, jag tror de minnsan hittar på en dag till allt- tycker ni inte det?

Jag har på egen hand lyckats koppla telefon och dator för att kunna få skriva lite, det är dags att ta tag i bloggandet =)

Bra spännande och SÅ roligt att hitta tillbaka till bloggar man följt tidigare, jag tycker det är så mycket som hänt i mitt liv på ett år och så snubblar man in och ser att det hänt "sjukt" mycket överallt!
DU som saknar mig i kommentarfältet, har du flyttat din blogg eller kräver du lösenord? Kontakta mig gärna på något sätt och meddela så snubblar jag gärna in hos dig igen =)

Just nu ligger min skatt uppe på övervåningen och sover -det där som hon inte kan begripa att vi vill att hon ska göra ;)
Sambon är på välbehövlig middag och ser derbymatchen med några kompisar och jag själv hamnade då alltså med mina tankar och givetvis framför tangenterna.

Ni som känner mig här ute på bloggen, vet ju att jag alltid och som oftast reflekterar över att må bra och vikten att man gör de förändringar man kan, för att må så bra man kan och då är det dags för mig att sparka mig själv i rumpen ;)

Ett år har gått sen min skatt kom, mer sen vi köpte detta underbara hus och med båda de två förändringarna så har "fika-trenden" eskalerat hos mig och jag känner att "viktväktarna" på egen hand är inte tillräckligt denna gång.
Jag behöver en spark i rumpan och jag behöver peppen bloggen gav mig, så nu har jag bestämt mig att sätta igång igen på måndag och det känns bra!

Alltså steg 1:
Börja med viktväktarna och att föra matdagbok (det som funkat för mig tidigare)

Steg 2:
Jag har som några av er vet börjat jobba igen, sen augusti.
Det är mycket som har ändrats, men som många av er vet så känner jag inte mig så bekväm att skriva om jobbet ute på internet så nu blir det lite kryptiskt.

Just nu gillar jag inte hur arbetssituationen ser ut och jag mår faktiskt ganska dåligt. Jag känner mig stressad, nedstämd och emellanåt nästan utbränd.
Lösningen på detta är att jag haft två samtal med min chef och förklarat hur det är och hur jag mår. Chefen säger att h*n hör vad jag säger och förstår, men då jag inte ser någon förändring så vette fåglarna.
Sen har vi detta med lärarlegitimation som stressar också,
jag har nämligen en lärarexamen, men har inte gjort/arbetat där min examen finns (i grundskolan f-3) utan bara i särskolan.
Då säger skolverket att man inte kan få sin legitimation och rent ut sagt verkar ingen veta hur jag ska göra för att få den...

Ja, som ni märker är det ganska rörigt och oreda och om det inte klarnar snart så vet jag inte hur man ska orka...

Inte så muntert, men låt mig då avsluta med att säga att läraryrket är verkligen klippt och skuret för mig och jag är SÅ tacksam att jag hittat mitt "kall".

Steg3:
Ja, nu behöver jag pepp och stöd!
Jag har i min lilla grejomansliv varit iväg på två "ute"kvällar, en återträff från gymnasiet och en då min bästa vän M fyllde år. Alltid har sambo och Grejomanen varit inom kort avstånd och sedan har jag dykt hem på natten.
NU har jag (med mycket övertalning och pepp från min sambo) tackat ja till att följa med min syster T, hennes kille och mamma på en kryssning -24h.
Min moster skulle följt med, men så backade hon ur och då fick jag möjligheten.
Jag är så laddad och glad och vill verkligen, men likväl så får jag en klump i magen då jag tänker på det..
Att vara borta en hel kväll, och natt och sen komma först på eftermiddagen dagen efter *gulp*
Sambon var iväg på en fiskeresa i våras och jag vet inte om han brottades på detta sätt över det, han tycker ju nämnligen att jag behöver få komma iväg och ha lite roligt och koppla av.
Själv vill jag gärna dansa! Det har jag saknat, ja och kvalitetstid med mamma och syster T känns ju inte fel det heller...
Men likväl så är klumpen i magen där, förstår ni?
Steg 4:
I oktober börjar friskis och svettis kortet att gälla.
DU kan träna på kvällstid när Grejomannen sover, då vet hon ändå inte att du inte är nere i vardagsrummet och DU behöver motionen.
Li INGA URSÄKTER är godtagbara! (pepp pepp till mig själv)

Sådär, då var jag väl officiellt tillbaka på banan och på bloggen va?
Nu kör vi! (jag!) =)